bonusmamman

Kände mig jätteynklig igår kväll, frös och kände mig allt annat än pigg. Glad över att nattningen var gjord, så att jag äntligen kunde kura ihop mig i soffan, gosa in mig under filten och titta på såp-TV.  Efter en halvtimme hade jag halvslumrat och hörde helt plötsligt hur någon grät. Insåg snabbt att det var Lilleman. Rusade in till honom och hittar en halvt sovande liten grabb, med sprutande Lilleskutt tårar som mumlar en massa galiamatias, samtidigt som han gråter. Efter en lång minut så kommer det fram att han letar efter toaletten - som finns just utanför hans dörr. Bär dit honom, sätter honom på toalettstolen. Han gör det han ska och sedan ny omstoppning i sängen. Två sekunder senare sov han. Lufsade tillbaka till soffan, undrade vad som hade hänt. Jag som hade kurat ihop mig så i soffan och riktigt känt efter att jag inte orkade gå ut till köket och hämta mig en kopp the -trots att jag var jättethesugen. Att hjälpa Lilleman på toaletten var mer en reflexhandling och då var det inget snack om att orka eller inte.
Kurade ihop i soffan igen, när sambon kom hem lite senare fick han fixa the. Det gäller att spara krafterna till rätt utryckning.