Detta med släkten...
Med bonusbarn följer också oftast en familj - som man har anknytning till vare sig man vill eller inte. Har bekanta som har fått en extrafamilj som de är supernöjd med och umgås med vid storhelger osv. Vem har inte sett "Tomten är far till alla barnen"?
Tyvärr så är våran extrafamilj ingen som vi kommer överens med. Är i o f införstådd med att en vårdnadstvist river upp mycket känslor och oftast för med sig att man kanske inte blir bästa vänner efteråt. Har genom åren fått höra en hel del om hur jag är - även långt innan vårdnadstvisten började - och det är inga snälla saker som sägs om mig. Ibland blir jag så frustrerad och less och det känns som att försöka besiga berg med båda benen i gips, hur man än gör så blir det fel. Enligt bonusbarnets mammas familj så har jag väl knappast gjort något vettigt i mitt liv... Än så länge har jag haft den goda smaken att inte fortsätta pajkastningen deras, nöjet får vara på deras sida, men visst känns det. Speciellt när barnet är inblandat; när barnet kommer hem och säger: min mamma säger att du...
Nu är inte alla i den familjen av den sorten; bonusen har ett halvsyskon som är helt underbar och har varit här flera gånger och hälsat på. Det barnet har tre halvsyskon och ett "plastsyskon" - och är helt suverän på att skilja på vem som är vem och vems morfar som heter Olle. Jag som är uppvuxen i en typisk kärnfamilj har svårt att hålla reda på mina egna kusinbarn emellanåt - men är man uppvuxen i en "bonusfamilj" så ser släktförhållandena lite annolunda ut. Nu vid påsk har det visat sig vara positivt med alla "bonussläktingar", om man räknar alla påskägg...
Tyvärr så är våran extrafamilj ingen som vi kommer överens med. Är i o f införstådd med att en vårdnadstvist river upp mycket känslor och oftast för med sig att man kanske inte blir bästa vänner efteråt. Har genom åren fått höra en hel del om hur jag är - även långt innan vårdnadstvisten började - och det är inga snälla saker som sägs om mig. Ibland blir jag så frustrerad och less och det känns som att försöka besiga berg med båda benen i gips, hur man än gör så blir det fel. Enligt bonusbarnets mammas familj så har jag väl knappast gjort något vettigt i mitt liv... Än så länge har jag haft den goda smaken att inte fortsätta pajkastningen deras, nöjet får vara på deras sida, men visst känns det. Speciellt när barnet är inblandat; när barnet kommer hem och säger: min mamma säger att du...
Nu är inte alla i den familjen av den sorten; bonusen har ett halvsyskon som är helt underbar och har varit här flera gånger och hälsat på. Det barnet har tre halvsyskon och ett "plastsyskon" - och är helt suverän på att skilja på vem som är vem och vems morfar som heter Olle. Jag som är uppvuxen i en typisk kärnfamilj har svårt att hålla reda på mina egna kusinbarn emellanåt - men är man uppvuxen i en "bonusfamilj" så ser släktförhållandena lite annolunda ut. Nu vid påsk har det visat sig vara positivt med alla "bonussläktingar", om man räknar alla påskägg...
