bonusmamman

När jag hämtade på dagis idag så satt jag och pratade lite med några av de andra barnen, med Lilleman i famnen. Lilleman hade nämnligen ramlat just innan jag kom och var ganska ledsen och de andra barnen ville också trösta honom. En för mig främmande kvinna kom fram och började kommentera detta - jag antog att hon var förälder till någon av de andra barnen. När hon fick klart för sig att jag inte var Lillemans mamma, utan "bara" bonusmamma så blev hon ganska ifrågasättande - hur kunde Lilleman ha sådant förtroende för mig - knöt han an till alla människor så lätt - var inte hans mamma orolig för det osv. Milt uttryckt så blev jag både förvånad och tog ganska illa vid mig - är inte alls van att behöva försvara min relation till Lilleman. Förklarade att han bor hos oss på heltid osv och att jag har känt honom sedan han var liten osv. Kände att jag ville försvara mig. Kvinnan gick sin väg och sedan fick jag veta av en av dagisfröknarna att kvinnan är en ny fröken som ska jobba halvtid på dagiset. Det gjorde inte saken bättre - jag påpekade att  de gärna fick upplysa henne om att hon gärna fick presentera sig och att hon verkade vara ganska fördomsfull. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det, för i hennes ögon skulle jag vara en bifigur i Lillemans liv och eftersom jag inte var det så var jag elak- hon hann ju även slänga in en hint om att människor som splittrade familjer inte visste hur mycket skada de kunde göra osv.  Fascinerande att det fortfarande är så att mamman alltid är den goda och pappan är the bad guy..