bonusmamman

Sista två dagarna har lilleman haft mammadagar - pratar mycket om sin mamma; allt som han har fått och ska få av sin mamma, allt som är bättre hos mamma osv. Frågade därför om han inte ville ringa sin mamma, men det ville han inte. Istället fortsatte detta eviga berättande. Första gångerna är det ok och man kan låtsas vara intresserad, men efter tjugofemte gången så räcker inte tålamodet. Sedan är inte hälften av påståendena inte sanna heller; saker som han påstår att hans mamma köpt har vi köpt här, av erfarenhet vet vi också att en fjärdedel av det  hon lovar att hon ska köpa blir inte köpt - men det är enkelt att lova. Saker han gjort med sin mamma stämmer inte, händer att jag påpekar: men det var med din faster du åkte dit, var det inte så. Jo, då kryper det fram att hans mamma var inte med, men hon har sagt att de ska åka dit.
Vet inte om det är så att han är medveten om att hans mamma inte alltid räcker till och det därför är medvetet önsketänkande från hans sida, eller om han inte är medveten om bristerna hos sin mamma för att det är ändå är hans mamma. Då man inte vet är det svårt att veta vad som är rätt; att redan vid första meningen tillrättavisa, eller låta honom leva vidare med han tror/drömmer. Det är också frustrerande när man hela tiden får höra att mamma är så bra - men tiden som han jag har tillsammans kommenteras inte. Jag missunnar inte honom hans mamma, tycker att det bra att han ser henne som mamma och att han älskar henne och saknar henne är positivt. I perioder tidiagare har det varit tvärtom, ett tag vägrade han prata med henne och eftersom det är en vårdnadstvist så kan ni räkna ut resten.
Känner väl till den gyllene regeln att man inte ska prata illa om den andre föräldern, men var går gränsen? Att försöka förklara att den andre föräldern inte gör samma prioriteringar som Lilleman önskar, eller blir det skitsnack. "Mamma har lovat mig nya skor när jag kommer dit nästa gång - då ska jag få välja precis vilka jag vill".  Sanningen är att mamma inte tycker att något av de paren vi skickar med duger (trots att man skickar med nya skor ibland), så hon går och köper nya som bara ska användas där - men vi får betala dem . Straffet för att vi har barnbidraget.

Får försöka peppa Lilleman att ringa sin mamma imorgon - det kanske är det som behövs?