Att planera
Råkade hamna bakom två pratglada kvinnor i en kö här om dagen. Den ena var tydligen småbarnsförälder, för stor del av samtalet handlade om barnets dagis. Det dagis som omtalades skulle tydligen ha stängt under några sommarveckor och under dessa veckor skulle därför mamman ifråga ha semester. På hennes makes arbete hade man tydligen inte förstått detta med vikten av att ha planerat semestern i god tid, dvs för att kunna lämna lappen till dagis om vilka veckor barnet inte behöver vara på dagis. Detta hade resulterat i att det fortfarande inte var klart när han skulle ha semester och eventuellt skulle inte föräldrarna kunna ha semster samtidigt. I nuläget kunde inte hon ändra sin semester för alla andra på hennes arbete hade planerat sina semesterveckor sedan i julas ungefär. Eftersom dagiset stängde kunde hon inte byta veckor och hur skulle det gå. Galla östes över makens chef som tydligen inte hade uppmärksammat problematiken.
Jag stod där och tänkte på hur vi har det i sommar och hur det var förra sommaren. Förra sommaren pågick vårdnadstvisten för fullt, vi visste inte om Lilleman skulle bo hos oss eller inte, visste inte om vi skulle få ha semester med honom eller inte. Dessutom blev det några extra vändor i tingsrätten lagom till sommaren, vilket gjorde att allt bara hängde i luften. Vi kunde tyvärr inte planera semsterna efter dagisets tider, så det fick bli ett sommardagis - som fungerade jättebra! Umgänget var haltande under sommaren och lyckades klämma in två veckor tillsammans när vi reste iväg alla tre och bara var. Annars bestod sommaren i att försöka pussla med eventuellt umgänge, som ibland blev av och ibland inte. I sommar tycker vi att vi har det enkelt. Vi vet att Lilleman bor här, vi vet dock inte hur umgänget kommer att se ut. Mammans sommarveckor har vi inte fått veta vilka de är, eftersom hon inte har meddelat oss detta, trots att det skulle vara gjort till den förste. Eftersom man är less på att truga och tjata så planerade jag och sambon fyra veckor ihop, inklusive Lilleman - så det är de veckorna som vi har lämnat till dagis att han är ledig. Hur det sedan blir med umgänget får man lösa eftersom, får se hur det blir. Till hösten blir det väl antagligen Hovrätten så fortsättning följer. Enligt deras sekreterare så skulle det inte tas upp innan sommaren - vilket underlättade planeringen.
Ibland blir jag avis (eller ganska ofta..) på de föräldrar som bor ihop, all planering måste vara mycket enklare. I o f finns de skilda föräldrar som KAN kommunicera och därför inte har dessa problem och dem är jag oxå avundsjuk på.. Fast man lär sig leva någon form av "en vecka i taget liv", på både gott och ont.
Jag stod där och tänkte på hur vi har det i sommar och hur det var förra sommaren. Förra sommaren pågick vårdnadstvisten för fullt, vi visste inte om Lilleman skulle bo hos oss eller inte, visste inte om vi skulle få ha semester med honom eller inte. Dessutom blev det några extra vändor i tingsrätten lagom till sommaren, vilket gjorde att allt bara hängde i luften. Vi kunde tyvärr inte planera semsterna efter dagisets tider, så det fick bli ett sommardagis - som fungerade jättebra! Umgänget var haltande under sommaren och lyckades klämma in två veckor tillsammans när vi reste iväg alla tre och bara var. Annars bestod sommaren i att försöka pussla med eventuellt umgänge, som ibland blev av och ibland inte. I sommar tycker vi att vi har det enkelt. Vi vet att Lilleman bor här, vi vet dock inte hur umgänget kommer att se ut. Mammans sommarveckor har vi inte fått veta vilka de är, eftersom hon inte har meddelat oss detta, trots att det skulle vara gjort till den förste. Eftersom man är less på att truga och tjata så planerade jag och sambon fyra veckor ihop, inklusive Lilleman - så det är de veckorna som vi har lämnat till dagis att han är ledig. Hur det sedan blir med umgänget får man lösa eftersom, får se hur det blir. Till hösten blir det väl antagligen Hovrätten så fortsättning följer. Enligt deras sekreterare så skulle det inte tas upp innan sommaren - vilket underlättade planeringen.
Ibland blir jag avis (eller ganska ofta..) på de föräldrar som bor ihop, all planering måste vara mycket enklare. I o f finns de skilda föräldrar som KAN kommunicera och därför inte har dessa problem och dem är jag oxå avundsjuk på.. Fast man lär sig leva någon form av "en vecka i taget liv", på både gott och ont.
Kommentarer
Trackback
